Jag var just iväg och hämtade stora killen på skolan med allt vad det innebär (klä på de små, bära nerför trappor, knöla ner bananbarnet i vagnen, putta tunga vagnen med flicka på ståbrädan, prata trevligt med fröknarna, hämta väska och jackor, försöka att inte bli arg när stora killen medvetet sätter sin fot framför vagnshjulet hela tiden trots att jag ber honom att sluta, promeneeeeeera hem, låsa upp och öppna tunga porten och styra in tunga vagnen samtidigt som man lyfter upp den för kanten, knöla ur lillkillen ur vagnen, parkera vagnen i förrådet, lyfta fram alla jackor från under vagnen, bära lillkillen uppför alla trappor, låsa upp dörren och få in alla barnen innan lillkillen bestämmer sig för att krypa ut igen, få av alla ytterkläder stövlar mössor och tröjor, tvätta alla händer..).
Normalt brukar jag klara detta utan några problem alls, med ett leende på läpparna.
Men inte idag.
Idag är det som om all kraft är slut i min kropp. Som om luften gått ur en ballong och den bara ligger där alldeles sladdrig på golvet.
Pust för såna här dagar. Men just nu kan det bara bli bättre!
Hoppas det är bättre nu.
SvaraRaderaOch för att muntra upp riktigt ordentligt så kan jag tala om att det kommer att bli fler sådana dagar :-)