Det här med att väga sig varje morgon..

Jag är en sån.

I början av min viktnedgång så gjorde jag det för att det var så kul att se att det hände någonting (och så mycket) så snabbt!

Sedan blev det som en kontroll. Jag vägde mig på kvällen innan jag gick och lade mig. Och vägde mig så fort jag gick upp. Besatt? Kontrollbehov? Eh.. Ja!

Kontrollen bestod i att om jag stått stilla eller gått upp skulle jag göra annorlunda än dagen som gått. Om jag gått ner skulle jag göra likadant nästa dag.

Fast det knasiga är att jag ju vet att det kan skilja ett kilo (eller mer?) från dag till dag, utan att det betyder att man egentligen "gått upp". Att det kan vara vätska, mängd mat (inte vilken sorts mat, utan matvikt helt enkelt) och om jag druckit mer på kvällen än före lunch så spelar det in med. Om det är dags för mens gör det skillnad med. Jag vet allt det där. Ändå gör jag det. Gjorde jag det.

Två morgnar i rad nu har jag inte vägt mig! Och jag kommer på det någon gång efter frukosten. Så det är inte ens medvetet.

Och inte nog med det! En del dagar har jag helt skippat att hålla koll på kalorier/kolhydrater/glas vatten! Det är stort :)

Kanske har jag undermedvetet förstått att det går bra nu. Jag är på väg åt rätt håll.

Jag kan det här nu.

Jag vet att så länge jag äter riktig mat så blir jag mätt och mår bra utan att få konstiga cravings :D

Jag ska (håll tummarna för mig) försöka att inte kliva upp på vågen förrän på torsdag då det är veckovägning igen.

Någonstans läste jag att man ska slänga bort vågen. Och ja, jag borde verkligen göra det. Nästa vecka kanske. Snart.. Igår.