Frukost i lugn och ro, kanske till och med alldeles ensam, är verkligen inte dumt ibland. Jag är en sån som
behöver en paus från alla tjo och tjim och ljud vid matbordet som uppstår (och som känns som om de aldrig ska ta slut, haha) när man har
ett gäng barn som alla vill berätta om vad de tänker på samtidigt. Och om någon inte får ordet, om någon känner att de inte hinner prata färdigt utan att bli avbruten av ett syskon, så höjs ljudnivån. Till en nivå som får mig att vilja
krypa undan till ett vuxenbord. I ett annat rum..
Imorse hade jag sån
lyx att jag kunde äta frukost ensam hemma. Händer inte ofta. Verkligen inte. Men då vi håller på med inskolning av minikillen på förskolan hade jag en timma då jag kunde springa hem och äta (en second) frukost! Mmm.. Självklart valde jag godisfavoriten just nu:
kokosägg!
Hihihi, känner igen det precis :-)
SvaraRaderaJag brukade säga att jag ville ha en ljudisolerad låda...inte till barnen utan till mig själv att krypa in i när tystnaden kändes långt bort.
Det blir tystare så småning om...min yngste är 18 år i år och jag väntar fortfarande på den ;-)
Kram
Ja, en ljudisolerad låda *drömmer*
SvaraRaderaJag hoppas att du får din tystnad så småningom. Fast då saknar du säkert alla ljud istället ;)
Kram