Idag gick jag in på närköpet med frysdisken som mål. Ben&Jerry. Mmm.. Såå sugen.. (Föreställ er Homer Simpson när han tänker på det han vill ha så får ni en bild av mig imorse..)
Jag hade bara druckit en kopp kaffe medan barnen gjorde sig färdiga för förskolan. (Nej, inte direkt några mysiga familjefrukostar här på vardagarna, nej. Fast det kompenserar vi ordentligt på helgerna *ler*) När jag väl lämnat in de stora barnen på respektive byggnad så tog jag och minikillen och promenerade hemåt, förbi närköpet och då!, då blev B&J-suget plötsligt enormt och mina ben gick in på affären alldeles av sig själva! *nickar övertygande och försöker säga att det inte aaaalls var mitt fel*
Jag brottades med tankarna på DrömmarnasGlass och den myyysiga stunden hemma då jag mumsar med en stor sked direkt ur burken. Jag försökte intala mig själv att "det är ju bara för att jag inte ätit frukost" och "jag vet ju att magen inte är fixad igen förrän om en vecka om jag äter just den glassen". Mitt sug svarade med att "jamen, lite glass till frukost är väl ok?" och "jamen ta en glutenfri glass då".
Jag tog en stor hög med bacon när jag gick förbi (som alltid) och en ekologisk hallonfil (som var nedsatt med 30%) och promenerade bort mot frysdisken. Bort mot frysdisken. Närmare. Närmare. Och FÖRBI frysdisken! Plockade på mig några påsar nötter och gick och betalade.
Jo, det är sant! Jag lyckades faktiskt motstå frestelsen! Jobbigt. Svårt. Det kändes i hela kroppen att jag såå gärna ville ha den där glassbunken!!
Jag inser att jag var hungrig när jag gick förbi affären. Det är nästan det dummaste man kan göra. Gå förbi affären utan att ha ätit innan. Hehe. Men jag räknade även efter lite och insåg att det närmar sig den där tiden i månaden då jag blir mer hungrig och sugen på andra saker än jag är annars.
Så under förmiddagen ugnsrostade jag nötter och kryddade med kanel, vanilj och muskot och lite salt. Ringlade lite honung på och toppade med torkade aprikoser och tranbär. I förebyggande syfte. För så länge jag har någonting att ta till, någonting som smakar en aning sött och som ändå är nyttigt och mättar, så kan jag lättare stå emot glassmonstret som ropar. (Därmed inte sagt att jag klarar det varje gång..)
Resultatet syns på bilden ovan. Detta är inte någonting som man bör äta som snacks varje dag. Snarare som lördagsgodis eller en-gång-i-månaden-godis. För det smakar godis. *äter en halv näve till* Som lösgodis. Jättegott!
Skit, vad duktig du är!!!
SvaraRaderaAtt kunna gå förbi är stort!
Men å andra sidan...nu när du äntligen mått målen så kanske det inte är riktigt värt det...fem sekunder på tungan och fem veckor på låren ;-)
Peppkramar till duktiga du!
Haha, jo, du kan ha rätt. Kanske.
RaderaJag är lite tvärtemot tror jag och tycker att nu när jag nått mitt (vikt-)mål så är det ok att slinka dit ibland. Förut, innan nu alltså, så var det ju mindre ok, för det fördröjde ju det viktnedgången så mycket varje gång. Och det kändes så trist.
Nu, efter viktmålgången, så är det viktigt att stå emot av andra skäl. Jag vill ju vara mitt bästaste jag och det är/blir jag ju inte om jag hade ätit glass varenda gång jag faller för frestelsen ;) Nu vill jag ju (egentligen) unna mig bara det bästa! Och färska jordgubbar eller en bananmilkshake (som smakar som min mammas) är absolut mycket bättre och egentligen lika gott! (Eller är det tillåmed godare?)
Tack för peppkramar! De känns bra :)