Well, till saken hör att min man aldrig varit överviktig, snarare åt andra hållet, och svärmor sa idag att "ja, det är ju bra att han äter lunch ute varje dag på jobbet" för att hon tror att det är någon bantningskur här hemma. Men hon har ju så fel. Även om hon har rätt med..
Visst, många går ner i vikt. Men en del går också upp i vikt. Paleo gör att kroppen hittar sin idealvikt. Riktig mat, ekologiska grönsaker och frukter, gott om nyttiga fetter, nötter, lite frön, riktigt kött, lagat från grunden här hemma, det kan inte vara fel. Tror hon att han inte får i sig tillräckligt med näring hemma?
För intresseklubben kan jag berätta att min man faktiskt gått upp några kilon, så det finns ingenting som gör att hon hade behövt säga sådär heller.. Man (jag) är ju alltid lite rädd för att inte vara omtyckt av svärmor, haha, och sådana kommentarer får mig nästan (men bara nästan!) att tveka lite.
Idag försökte jag verkligen prata lite med henne (men det är lite svårt med studsiga barn överallt) men inte heller idag kändes det som att det gick fram. Hon säger att "man måste ju leva lite med" och syftade på bulle till kaffet och mackor på morgonen. Och det är väl egentligen just det "man måste leva lite med" som kändes så fel. För det känns som om jag lever så mycket bättre med riktig mat. Faktiskt.
Vad tycker ni?
Svärmor är nog bara orolig för att det kan visa sig att hennes son mår bättre någon annanstans än hos henne. Jag tror att det är helt omedvetet för jag känner samma när någon säger att de vet bättre om mina barn och de är vuxna :-)
SvaraRaderaTänk om det visat sig att hennes son helt plötsligt mår bättre när han är med dig och att hon alltså inte visste bäst.
Inget negativ menat...jag är själv mor och svärmor men det är känsligt ;-)
Han väljer väl själv antar jag.
Kram och fortsätta att inspirera med handling så ser nog alla till slut hur rätt du har.
Tack för ditt stöd!
RaderaJa, tänk om han har det bättre hos mig än hos sin mamma! Så får det väl inte vara? ;)
Jag förstår vad du menar. Här hemma försöker vi köra mer åt Gi hållet (lite hemmasnickrad variant) vilket funkar bra för alla i familjen speciellt min man som är laktosintolerant mår mycket bättre i magen då vi minskar på kolhydraterna. Min svärmor är jätte duktig på att laga mat men är mer åt det hederliga husmanskost hållet med mycket kolhydrater på tallriken. Jag förstår vad du menar när du säger att det inte verkar gå in. Har försökt förklara och då är ju Gi inte speciellt svårt att förstå men men...
SvaraRaderaDet jag tänkte säga att huvudsaken är ju att ni hittat ett sätt att äta som får er att må bra. Jag tror inte på dieter utan mer på en matlivstil när det gäller att må bra.
Vad skönt att höra att GI funkar så särskilt bra för din man! :)
RaderaKanske är det så att det på något sätt är svårt för en del andra (särskilt i äldre generationen?) att förstå att man faktiskt kan äta på ett annat sätt hela livet än det som rekommenderas av livsmedelsverket och andra såna rekommenderare? Kanske är det "diet" eller "vanlig mat" som är det de fastnar i. Att de tror att man väljer en kort "diet" för att sedan återgå till den där "vanliga maten" när man i själva verket har lagt om det till en livsstil som du skriver.
Tack för ditt svar! Det är skönt att veta att jag inte är ensam *ler*
Oj, det påminner om min farmor som absolut inte trodde att min pappa "fick" någon mat hemma när vi var små. Hon kunde lägga påsar med varm choklad och mackor i bilen tex. Vilket pappa inte alltid såg, vilket ledde till explosion...
SvaraRaderaMen det där är ju egentligen inget alls att ta åt sig av. Vissa mammor har nog bara väldigt svårt att "släppa taget" om sina söner. Som om de inte själva hade nåt med maten de äter att göra!
Hahaha, ja, jag kan tänka mig att det ledde till explosion! ;D
RaderaKanhända att du har rätt, att det är det där med att "släppa taget" som spelar in. Jag hoppas att hon förstår att klarar sig utan henne snart ;)
Nu kom jag att tänka på när jag var liten och min gammelmormor tillfälligt tog hand om hemmet (min mamma var iväg en vecka). Då stod maten på bordet varje dag när pappa kom hem från jobbet och pappa skulle ta mat först, ingen av oss andra fick äta förrän pappa fått mat, hehe. (Hade ingenting med det här att göra, bara mindes just nu.)