74,8 idag igen. Så kul att det inte bara var en tillfällighet igår och att vågen knasade sig eller nåt ;)
Fast idag har varit en hemsk dag i övrigt. Ja, för mitt humör då. Själva dagen i sig har varit avslappnad, egentligen.
Började med att 2åringen var slö och klagade på ont i magen och en halvtimma senare verkade må illa (jag har kräkfobi), men det gick över och under resten av dagen var hon som vanligt igen :)
Min 5,5åring är i nån tonårsliknande fas och pendlar mellan otroligt kärleksfull och hyperilsk många gånger under hela dagen.
Minikillen ville bli buren näst hela tiden.
Uppepå detta har jag varit stört-trött.
I eftermiddags brakade jag ihop och orkade inte mer vardag. Fastän det bara är första dagen..
Tårar, uppgivenhet och en allmän oro i kroppen som jag inte kunde binda till något särskilt.
Kan detta vara en bieffekt under övergångsfasen? Strikt lchf i 5 dagar nu.
Eller är det helt enkelt så att det beror på att lillkillen är 2,5 månader och att det är normala mammahormoner som spökar?
Här sitter jag nu med en kopp kaffe med grädde. Gott och mjukt och varmt. Som ett täcke. Mm.. sova..
Förresten, note-to-self: ät mer fett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar